kränka
Swedish
Etymology
From Old Swedish krænkia, from Middle Low German krenken, from Proto-West Germanic *krankijan. Cognate of German kränken, Dutch krenken, Danish krænke, Norwegian krenke, Icelandic krenkja.
Verb
kränka (present kränker, preterite kränkte, supine kränkt, imperative kränk)
- violate, disrespect
- infringe
Conjugation
Conjugation of kränka (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | kränka | kränkas | ||
| Supine | kränkt | kränkts | ||
| Imperative | kränk | — | ||
| Imper. plural1 | kränken | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | kränker | kränkte | kränks, kränkes | kränktes |
| Ind. plural1 | kränka | kränkte | kränkas | kränktes |
| Subjunctive2 | kränke | kränkte | kränkes | kränktes |
| Participles | ||||
| Present participle | kränkande | |||
| Past participle | kränkt | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
- kränkning
- ärekränka
Related terms
- krank
References
- kränka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- kränka in Svensk ordbok (SO)
- kränka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- kränka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- kränkia in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L