knä
See also: KNA, kná, knæ, and kñā-
Swedish
Etymology
From Old Norse kné, from Proto-Germanic *knewą, from Proto-Indo-European *ǵónu (“knee”).
Pronunciation
audio (file)
Noun
knä n
- (anatomy) knee; the joint between the thigh and the lower leg
- lap, the upper legs
Declension
| Declension of knä | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | knä | knäet | knän | knäna |
| Genitive | knäs | knäets | knäns | knänas |
| Declension of knä | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | knä | knät | knän | knäna |
| Genitive | knäs | knäts | knäns | knänas |
Derived terms
- knäa
- knäbyxor
- knäböja
- knäböjning
- knädjup
- knäfall
- knäfalla
- knähund
- knähög
- knähöjd
- knäkort
- knäled
- knäliggande
- knälång
- knäoperation
- knäprotes
- knäreflex
- knärör
- knäsena
- knäskada
- knäskadad
- knäskura
- knäskydd
- knäskål
- knästrumpa
- knästående
- knäsvag
- knäsvaghet
- knäsätta
- knäsättning
- knätofs
- knäveck
- knävärmare
- skurknä
References
- knä in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)