kappleikr
Old Norse
Etymology
From kapp + leikr.
Noun
kappleikr m
- fighting match
Declension
Declension of kappleikr (strong a-stem)
masculine | singular | plural | ||
---|---|---|---|---|
indefinite | definite | indefinite | definite | |
nominative | kappleikr | kappleikrinn | kappleikar | kappleikarnir |
accusative | kappleik | kappleikinn | kappleika | kappleikana |
dative | kappleiki | kappleikinum | kappleikum | kappleikunum |
genitive | kappleiks | kappleiksins | kappleika | kappleikanna |
References
- kappleikr in Geir T. Zoëga (1910) A Concise Dictionary of Old Icelandic, Oxford: Clarendon Press