hål

hål

See also: hal, Hal, HAL, hál, hàl, hâl, häl, and hæl

Swedish

Etymology

From Old Swedish hul, hol, from Old Norse hol, from Proto-Germanic *hulą, from Proto-Indo-European *kuH-, *kewH-.

Pronunciation

• audio

  (file)

Noun

hål n

1. a hole (in the ground)

   Se upp för det där hålet i marken.

   Watch out for the hole in the ground.

2. a hole, an opening in something solid

   Det är ett hål i hinken.

   There is a hole in the bucket.

3. a hole, a weakness, a flaw

   Hon slog hål på hans teori.

   She punched a hole in his theory.

4. a hole (in a tooth)
5. (golf) a hole, a part of a golf course or game leading up to a hole
6. (physics) a hole; in semiconductors, a lack of an electron in an occupied band behaving like a positively charged particle

Declension

Declension of hål
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	hål	hålet	hål	hålen
Genitive	håls	hålets	håls	hålens

Related terms

håla hålad hålare hålfot hålig hålighet håljärn hålkaka hålkindad hålkort

hålkrus hålkäl hålkälad hålremsa hålrot hålrum hålslag hålslagare hålslev hålslå

hålstans hålstansning hålsöm håltagning håltegel håltimma håltimme håltolk håltång hålven

hålväg hålögd hålögdhet ihålig slukhål

References

• hål in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)