härlighet

härlighet

Swedish

Noun

härlighet c

1. glory, wonder

   Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

   And, lo, the angel of the Lord came upon them, and the glory of the Lord shone round about them: and they were sore afraid. (Luke 2:9)

   ett land välsignat med alla Söderns härligheter.

   a country blessed with all the wonders of the South. (Strindberg)

Declension

Declension of härlighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	härlighet	härligheten	härligheter	härligheterna
Genitive	härlighets	härlighetens	härligheters	härligheternas