hvætia
Old Swedish
Etymology
From Old Norse hvetja, from Proto-Germanic *hwatjaną.
Verb
hvætia
- to sharpen, whet
Conjugation
Conjugation of hvætia (weak)
| present | past | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| infinitive | hvætia | — | |||
| participle | hvætiandi, -e | hvatter | |||
| active voice | indicative | subjunctive | imperative | indicative | subjunctive |
| iæk | hvæter | hvæti, -e | — | hvatti, -e | hvatti, -e |
| þū | hvæter | hvæti, -e | hvæt | hvatti, -e | hvatti, -e |
| han | hvæter | hvæti, -e | — | hvatti, -e | hvatti, -e |
| vīr | hvætium, -iom | hvætium, -iom | hvætium, -iom | hvattum, -om | hvattum, -om |
| īr | hvætin | hvætin | hvætin | hvattin | hvattin |
| þēr | hvætia | hvætin | — | hvattu, -o | hvattin |
| mediopassive voice | indicative | subjunctive | imperative | indicative | subjunctive |
| iæk | hvæts | hvætis | — | hvattis, -es | hvattis, -es |
| þū | hvæts | hvætis | — | hvattis, -es | hvattis, -es |
| han | hvæts | hvætis | — | hvattis, -es | hvattis, -es |
| vīr | hvætiums, -ioms | hvætiums, -ioms | — | hvattums, -oms | hvattums, -oms |
| īr | hvætins | hvætins | — | hvattins | hvattins |
| þēr | hvætias | hvætins | — | hvattus, -os | hvattins |
Descendants
- Swedish: vättja