huvud

huvud

See also: -huvud and huvud-

Swedish

Picture dictionary
skalle hjärna öga näsa mun haka käke öra tinning nacke hals
Click on labels in the image
kroppen

Alternative forms

• hufvud (obsolete since 1906)
• hövve (dialectal, eye dialect)
• huve (dialectal, eye dialect)

Etymology

From Old Norse hǫfuð, from Proto-Germanic *hafudą or *habudą, northern form of *haubudą, from Proto-Indo-European *kauput-, *kaput-.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈhʉːˌvɵd/

• audio

  (file)

Noun

huvud n

1. (anatomy) head; a body part
2. head; the topmost part of some things
3. head; the end of a tool used for striking
4. head; the blunt end of a fastener

Declension

Declension of huvud
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	huvud	huvudet	huvuden	huvudena
Genitive	huvuds	huvudets	huvudens	huvudenas

Related terms

huvud- bakhuvud hjorthuvud huv huva huvudbonad huvudbry huvudform huvudfoting huvudgärd huvudhår huvudhöjd huvudjakt

huvudkläde huvudknopp huvudkudde huvudlus huvudlös huvudsallad huvudsallat huvudskakning huvudskalle huvudspel huvudstol huvudstupa huvudstyrka

huvudsvål huvudtryck huvudtyp huvudverk huvudvotering huvudvridning huvudvärk huvudyr huvudända huvudände kålhuvud sidhuvud älghuvud

References

• huvud in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)