gräva

gräva

See also: grava, gravá, and gravà

Swedish

Etymology

From Old Swedish grava, græva, from Old Norse grafa, from Proto-Germanic *grabaną, from Proto-Indo-European *gʰrābʰ-.

Pronunciation

• audio

  (file)

Verb

gräva (present gräver, preterite grävde, supine grävt, imperative gräv)

1. to dig, to excavate; to move earth out of the way
   • 1541, Gustav Vasa Bible, Genesis (Första Mosebok), 26:19

     Groffuo ock Jsaacs tienare j dalenom, och funno ther en brunn medh leffuandes watn.

     (pre-1906 spelling) Grofvo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefvandes vatten.

     And Isaac's servants digged in the valley, and found there a well of springing water.

2. (colloquial, journalism) investigate

   grävande journalistik ― investigative journalism

Conjugation

Conjugation of gräva (weak)

	Active		Passive
Infinitive	gräva		grävas
Supine	grävt		grävts
Imperative	gräv		—
Imper. plural1	gräven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	gräver	grävde	grävs, gräves	grävdes
Ind. plural1	gräva	grävde	grävas	grävdes
Subjunctive2	gräve	grävde	gräves	grävdes
	Participles
Present participle	grävande
Past participle	grävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of gräva (class 6 strong, archaic)

	Active		Passive
Infinitive	gräva		grävas
Supine	grävit		grävits
Imperative	gräv		—
Imper. plural1	gräven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	gräver	grov	grävs, gräves	grovs
Ind. plural1	gräva	grovo	grävas	grovos
Subjunctive2	gräve	grove	gräves	groves
	Participles
Present participle	grävande
Past participle	gräven
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• gräv ned dig!
• gräva fram
• gräva ned
• gräva ned sig i
• gräva upp
• gräva ut
• grävmaskin
• grävning
• grävskopa
• nedgräva
• utgräva
• den som gräver grop åt andra faller själv däri

See also

• begrava
• grava

Further reading

• gräva in Svensk ordbok.

Anagrams

• vägar, vägra