greotan
Old English
Etymology
From Proto-Germanic *greutaną. See also grǣtan.
Verb
grēotan
- to weep, greet
Conjugation
Conjugation of grēotan (strong class 2)
infinitive | grēotan | tō grēotenne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | grēote | grēat |
2nd-person singular | grīetest | grute |
3rd-person singular | grīeteþ | grēat |
plural | grēotaþ | gruton |
subjunctive | present | past |
singular | grēote | grute |
plural | grēoten | gruten |
imperative | ||
singular | grēot | |
plural | grēotaþ | |
participle | present | past |
grēotende | (ġe)groten |