förtorka
Swedish
Etymology
From för- + torka (“dry”).
Verb
förtorka (present förtorkar, preterite förtorkade, supine förtorkat, imperative förtorka)
- (intransitive) to dry up, to wither (of something living, also figuratively)
- Synonym: torka ut
Conjugation
Conjugation of förtorka (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förtorka | förtorkas | ||
| Supine | förtorkat | förtorkats | ||
| Imperative | förtorka | — | ||
| Imper. plural1 | förtorken | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förtorkar | förtorkade | förtorkas | förtorkades |
| Ind. plural1 | förtorka | förtorkade | förtorkas | förtorkades |
| Subjunctive2 | förtorke | förtorkade | förtorkes | förtorkades |
| Participles | ||||
| Present participle | förtorkande | |||
| Past participle | förtorkad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
- förtorka in Svensk ordbok (SO)