försköna
Swedish
Etymology
From för- + skön + -a.[1] Cognate with Danish forskønne, Norwegian Bokmål forskjønne and German verschönen, verschönern.
Verb
försköna (present förskönar, preterite förskönade, supine förskönat, imperative försköna)
- to embellish; to make something sound or look better or more acceptable than it is in reality
Conjugation
Conjugation of försköna (weak)
Active | Passive | |
---|---|---|
Infinitive | försköna | förskönas |
Present tense | förskönar | förskönas |
Past tense | förskönade | förskönades |
Supine | förskönat | förskönats |
Imperative | försköna | — |
Present participle | förskönande | |
Past participle | förskönad |
Related terms
- försköning
References
- försköna in Svenska Akademiens ordbok online.