förskansa
Swedish
Etymology
Borrowed from German verschanzen. Cognate of Danish forskanse.
Verb
förskansa (present förskansar, preterite förskansade, supine förskansat, imperative förskansa)
- (reflexive) ensconce
Conjugation
Conjugation of förskansa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förskansa | — | ||
| Supine | förskansat | — | ||
| Imperative | förskansa | — | ||
| Imper. plural1 | förskansen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förskansar | förskansade | — | — |
| Ind. plural1 | förskansa | förskansade | — | — |
| Subjunctive2 | förskanse | förskansade | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | förskansande | |||
| Past participle | förskansad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
- förskansning
Related terms
- skans
References
- förskansa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- förskansa in Svensk ordbok (SO)
- förskansa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)