förfära
See also: förfara
Swedish
Etymology
From Old Swedish forfæra, from Middle Low German vorvēren, vorvāren. Related to fara (“danger”). Cognate of Norwegian Bokmål forferde.
Verb
förfära (present förfärar, preterite förfärade, supine förfärat, imperative förfära)
- appal, horrify
Usage notes
Typically in the past participle form.
Conjugation
Conjugation of förfära (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfära | förfäras | ||
| Supine | förfärat | förfärats | ||
| Imperative | förfära | — | ||
| Imper. plural1 | förfären | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfärar | förfärade | förfäras | förfärades |
| Ind. plural1 | förfära | förfärade | förfäras | förfärades |
| Subjunctive2 | förfäre | förfärade | förfäres | förfärades |
| Participles | ||||
| Present participle | förfärande | |||
| Past participle | förfärad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
- förfärlig
References
- förfära in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- förfära in Svensk ordbok (SO)
- förfära in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)