förfäa
Swedish
Etymology
för- + fä + -a
Verb
förfäa (present förfäar, preterite förfäade, supine förfäat, imperative förfäa)
- (dated) degrade
Conjugation
Conjugation of förfäa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfäa | förfäas | ||
| Supine | förfäat | förfäats | ||
| Imperative | förfäa | — | ||
| Imper. plural1 | förfäen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfäar | förfäade | förfäas | förfäades |
| Ind. plural1 | förfäa | förfäade | förfäas | förfäades |
| Subjunctive2 | förfäe | förfäade | förfäes | förfäades |
| Participles | ||||
| Present participle | förfäande | |||
| Past participle | förfäad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
- förfäa in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- förfäa in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)