förfara

förfara

Swedish

Etymology

för- +‎ fara, from Old Swedish forfara, from Middle Low German vorvaren, cognate with German verfahren.

Verb

förfara

1. to proceed, to handle, to do (things in a particular manner)

   Överbringaren av brevet kan berätta vidlyftigare om hur det förfarits med domkyrkans och biskopens gods

   The bringer of the letter can tell in more detail of how the cathedral's and bishop's dominions have been handled

Usage notes

• Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden.

Conjugation

Conjugation of förfara (class 6 strong)

	Active	Passive
Infinitive	förfara	förfaras
Present tense	förfar	förfars , förfares
Past tense	förfor	förfors
Supine	förfarit	förfarits
Imperative	förfar	—
Present participle	förfarande
Past participle	förfaren

Related terms

• förfarande
• förfaras
• förfaren
• förfarenhet
• förfaringsmetod
• förfaringssätt

References

• förfara in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
• förfara in Svenska Akademiens ordbok online.