få för sig

få för sig

Swedish

Verb

få för sig (present får för sig, preterite fick för sig, supine fått för sig, imperative få för sig)

1. (reflexive) to get some (usually false) idea or impression

   I den tjocka dimman fick han för sig att månen var ett UFO

   In the thick fog he got the false idea that the moon was a UFO

2. (reflexive) to get the idea to do something

   Hon fick för sig att börja måla

   She got the idea to start painting

Conjugation

Conjugation of få för sig (strong)

	Active		Passive
Infinitive	få för sig		—
Supine	fått för sig		—
Imperative	få för sig		—
Imper. plural1	fån för sig		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	får för sig	fick för sig	—	—
Ind. plural1	få för sig	fingo för sig	—	—
Subjunctive2	få för sig	finge för sig	—	—
	Participles
Present participle	—
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• ha för sig