foredeman
Old English
Etymology
From fore- + dēman.
Verb
foredēman
- To deem beforehand; foredeem, prejudge.
Conjugation
Conjugation of foredēman (weak class 1)
infinitive | foredēman | tō foredēmenne |
---|---|---|
indicative | present | past |
1st-person singular | foredēme | foredēmde |
2nd-person singular | foredēmest | foredēmdest |
3rd-person singular | foredēmeþ | foredēmde |
plural | foredēmaþ | foredēmdon |
subjunctive | present | past |
singular | foredēme | foredēmde |
plural | foredēmen | foredēmden |
imperative | ||
singular | foredēm | |
plural | foredēmaþ | |
participle | present | past |
foredēmende | foredēmed |
Descendants
- Middle English: *foredemen
- English: foredeem