dysterkvist
Swedish
Etymology
From dyster (“gloomy”) + kvist (“twig”). Used at least since 1887. Included in SAOL from edition 11 (1986).
Pronunciation
- IPA(key): /ˈdʏstɛrˌkvɪst/
Noun
dysterkvist c
- (colloquial) A person prone to sadness and gloom.
- När vädret är kallt och rått blir du alltid en sån dysterkvist.
- When the weather is cold and wet you always become really gloomy.
Declension
| Declension of dysterkvist | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | dysterkvist | dysterkvisten | dysterkvistar | dysterkvistarna |
| Genitive | dysterkvists | dysterkvistens | dysterkvistars | dysterkvistarnas |
Antonyms
- muntergök
References
- dysterkvist in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- Theodor Hjelmqvist, Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan (1903), p. 333