adaunt

English

From Middle English adaunten, from Old French adanter, adonter, later addomter, from a- +‎ danter.

adaunt (third-person singular simple present adaunts, present participle adaunting, simple past and past participle adaunted)

(transitive, obsolete) To subdue.
- Skelton
  Adaunted the rage of a lyon savage.

单词	adaunt
释义	adaunt English Etymology From Middle English adaunten, from Old French adanter, adonter, later addomter, from a- +‎ danter. Verb adaunt (third-person singular simple present adaunts, present participle adaunting, simple past and past participle adaunted) (transitive, obsolete) To subdue. Skelton Adaunted the rage of a lyon savage. References adaunt in The Century Dictionary, New York, N.Y.: The Century Co., 1911.
随便看	förefintligt föreföll föregick föregicks föregriper föregå föregående föregå med gott exempel föregångare föregångarna föregången föregår föregås föregått föregåtts föregåvo förehavande förehavanden förehavandena förehavandenas förehavandens förehavandes förehavandet förehavandets förehåll